Historik

Från fiskdisk till delikatessimperium på 25 år

Lorem ipsum dolor sit amet

Iklädd vinröd skjorta, beige pullover och finbyxor begav sig Erik Molinder, 13 år gammal, till Hötorgshallen för att söka jobb. Året var 1976 och storebrorsan Anders extraknäckte redan i Teboden där nere. Eftersom ingen av handlarna i Stockholms då modernaste saluhall visade sig vara i behov av springschas, travade Erik vidare upp till Östermalmshallen. Hos fiskhandlare Lisa Elmqvist fick han napp. Men det var inte bakom disken man hittade honom då i början, snarare i diskrummet. Och när han äntligen fyllt 15 sågs han knattra stan runt på moppe med flaket fyllt av lax och flundra, ostron och sill. I de närmaste kvarteren på Östermalm fanns såväl amiral- skor som majorskor i kundkretsen. Som tack för leveransen hände det att ett glas sherry på silverbricka stod utanför porten åt fiskbudet.

1976

Bröder

Lillebror Nisse sällade sig snart till Erik hos Lisa. Efter somrarna på Husarö i Stockholms skärgård visste båda hur man rensar abborre och röker sik – det här med att sälja fisk visade sig snart vara deras melodi. Vid 16 års ålder tog Erik moppen ner till Hötorgshallen för att lägga sitt första bud på en fiskaffär.

1979

Molinders och Melanders

Men det skulle läggas fler bud och gå tolv år hos Lisa Elmqvist, innan den egna skylten kom upp. Och egentligen var det inget nytt som kom upp 1988 heller, för Melanders Fisk hade funnits i Östermalmshallen sedan 1961 då Arthur Melander tagit över Kajsa Johanssons stånd längst in i hörnet vid entrén från Humlegårdsgatan. När Molinders tog över stod ”Eftr.” redan präntat efter namnet ovanför disken.

Att företaget som från och med nu skulle komma att driva Melanders Fisk hette Molinders Fisk, spred en del förvirring de första åren. Och det trots att det på skylten aldrig stått något annat än just Melanders. Hur som helst var det nu som allt satte fart på allvar för bröderna Molinder och deras personal. Redan från start var de fyra som i flera år jobbat ihop hos Lisa Elmqvist – Erik, Nisse, Bosse Malmqvist och Inger Stridsberg. Efterhand utökades personal- styrkan med flick- och pojkvänner, syskon och föräldrar. Att de var ett sammansvetsat gäng som gillade att jobba – och att jobba ihop – var naturligtvis en av orsakerna till framgången. Arbetsglädje och självförtroende gav mod och lust att ta nya grepp.

1988

Moderna fiskhandlare

Melanders blev på många sätt banbrytande, inte minst när det gällde att anamma en lite mer chosefri hållning till yrket. Fiskhandlare klädda i enhetliga t-shirts fick kanske en och annan att höja på ögonbrynen då i slutet av 80-talet, men den familjära tonen gick snart hem, även på Östermalm. Också den ärvda logotypens pelikan putsades upp och fick pryda varje kasse och kartong – och inte minst de dagspressannonser som i sig var ett synnerligen modernt tilltag. Aldrig förr hade väl en fiskhandlare annonserat i tidningen!

1989

Vild expansion

Molinders såg gärna den snart välkända pelikanen landa på fler ställen i stan. Att Hötorgshallen skulle bli adressen för butik nummer två var naturligt, och när det 1992 blev dags för Söder att få en egen saluhall, hängde bröderna på låset. Med en restaurang om 120 platser, en vinbar, en deli och en fisk- och skaldjursdisk av imponerande mått – blev det en stor satsning.

Men redan när Lejonet & Björnens stånd i Östermalmshallen blev ledigt 1990 hade Erik och Nisse omvandlat ännu ett fritids- intresse till affärsidé och lagt Vilthandlare till titlarna. För är det någonstans de möjligtvis trivs ännu bättre än bakom sina handels- diskar, så är det på pass i skogen under jaktsäsong. Alldeles comme il faut var det nu kanske inte att en fiskhandlare började sälja kött, men kontaktnätet fanns där redan och kommersen var snart i full gång.

1992

Nya tider

Även när det gällde försäljning av färdiglagade rätter var Melanders tidigt ute. Efterhand som hemmafruarna försvann och nästa generations kvinnor gick ut i arbetslivet, blev timmarna som lades på matlagning i hemmen allt färre. Det var nu som konserverade och frysta färdigrätter fick sitt stora genombrott. För saluhallshandlarna gällde det att hänga med. Under den stora Östermalmshallen i utrym- men där man hängde kött och där fiskar sågs ta sina sista simtag i stora bassänger, inreddes nu moderna beredningskök där aktiviteten alltmer tilltog.

Nisse Molinder som vid det här laget utbildat sig till kock tog befälet över spisarna, de färska råvarorna kompletterades med färdiglagade rätter för kunderna att ta med hem. Melanders gäddqueneller i havs- kräftsås tog snabbt upp kampen med Abbas fiskbullar på burk, laxpuddingen med Findus fiskgratäng. Och de kunder som inte ens ville slå på spisen där hemma, köpte med sig ett par hekto Skagenröra, en färdigkokt hummer och en klick hemslagen majonnäs.

1995

Närkontakt

Och det är just det som enligt bröderna Molinder är det fina med att ha saluhallen som arbetsplats. Här är man hej och du, här känner man sina stamkunder och deras preferenser, här utbyts idéer om mat och matlagning. Visst är klientelen lite olika på Östermalm, Hötorget och Söder – och även Waxholm och Täby Centrum som sedan 1995 respektive 1998 har sina egna butiker. Men den nära kontakten med kunderna är densamma oavsett adress. Vissa familjer följs rentav från vaggan till graven – med studentfiranden, bröllop och bemärkelsedagar däremellan.

1998

Vad blir nästa steg?

För att boka bord på restauranger som ingår i Melanders Group - klicka på respektive logotyp: